elie

Kan man verkligen vara så här trött?? Så fort jag sätter mig blir jag lite sömnig, var ute igår=) Det var skoj, var på en liten och mysig inflytningsfest först hos en tjej i klassen, det var jättekul och trevligt! Sen blev det utgång på pluto, där var det tjockt med folk, basic elements var där.. hmm inte min smak direkt, musiken var inte så bra någon gång under kvällen men de hade några killar som satt och trummade till musiken och gav den lite fler takter den hade innan. Det gillades starkt=).
Uh yeaa the grass is green.. sjunger Nelly Furtado, mmm. Jag har fått en tanke i mitt huvud som jag vill få bort, det värsta är bara att den växer. Och jag motarbetar mig själv på flera sätt bara för att få den och växa, så dumt. Men, det kanske växer på ett bra sätt och inte på det sätter som jag tänker är dåligt.
Ja ja, min älskling kommer om nån timme (hoppas jag), då ska jag göra lite mys, äta räkor, avocado bulgur och lite mer.. creme fraiche med örter i.. hoppas det blir mumsigt. Dock ingen efterrätt.. synd! Kanske får be honom köpa det på hemvägen.. hmhm.
Nelly Furtado är bara så underbar!! Folklore skivan, musiken fyller mig med känslor!  Sköna och varma, spännande !

Vilken händelserik dag! var i skolan först och fick lära mig en hel del praktiska ting.. sen var det intensiv lunch och efter det ett seminarie där luften helt gick ur mig!
Strax innan jag lämnade skolan fick jag ett sms av systern min (20år) "Jag är med barn. Ring mig..." Ok.. panik och oro grep tag om mig och jag rusade hem medans jag ringde henne. Hon lät glad som att hon sken som en sol, var nog lite chockad själv tror jag. Det var inte planerat.

Har kollat på tv under kvällen och sen bara vankat av och an.. Ångest är det ord jag känner. Ångest över att inte orka ta tag i skolan.. i de uppgifter som jag borde göra.. så istället för att ha en lugn kväll hemma och göra något jag verkligen tycker om, så går jag här och är orolig och äter lite av varje som jag kommer över..

Jag tänker på det jag BORDE göra, och det är många saker det... men jag klarar inte ens av att göra nåt av dem. Jo, jag tog mig i kragen efter en halvtimme och vattnade blommorna, då blev en liten aning gladare. Jag bara klagar här hemma och ingenting har känts särskilt roligt de senaste dagarna. I lördags var jag däckad, av livet kändes det som. Huvududet dunkade och jag orkade nätt och jämt hålla mig någorlunda upprätt hela dagen. Jag hade inte varit ute och festat dagen innan, utan ätit en lugn middag med några tjejer från klassen, det var mysigt och tevligt. Men jag var som överkörd.. av livets ångvält, den kom och tryckte ner mig och sa  "sakta ner, sänk tempot och börja njut av livet och var nöjd med det du har och se positivit på framtiden och..." och så föll jag ner på sängen och kände mig tyngre än någonsinn. Tur för mig att jag har en älskling som rycker upp mig och tar hand om mig sånä där jobbiga dagar. Kan det verkligen vara normalt att vara deppig några gånger i månaden, hör det till mitt liv? Det är ju skönt att det inte är så alla dagar, undrar vem som skulle orka vara med mig då, ingen antagligen.

äntligen tillbaka.. ska skriva mer flitigt nu. Idag har jag fått ett glödjande besked! Pappa (54 år) har haft hjärtflimmer sen juni och efter otroligt snabbt arbete och flitighet sisådär 4-5 månader senare får han komma in och göra en behandling som tog nästan två timmar och blir därmed återställd. Fantastiskt! Vårdsystemen är så snabba! -Eller INTE! MEn jag är otroligt lättat och glad idag, för hans hjärta slår äntligen normal igen! Så skönt! Får verkligen hoppas att det (hjärtat) inte hoppas tillbaka och slår de konstiga slagen igen..
Tack gode Gud för att elkonverteringen lyckades!

Tja, vilken depp dag.. snart blir det en deppvecka.. Kroppen beter sig konstigt, har sovit för lite och hur jag än försöker slingra mig ur det så går det inte. Ja, man kan väl inte lura kroppen då, som om det någonsinn har gått.. Man kan ju lura kroppen att man mår bra genom att skratta, kanske ska försöka det då.. Kom på mig själv igår  eftermiddag/kväll att jag knappt skrattat någonting, max 1-2 minuter.. Men sen så skrattade jag lite med min älskling, det kändes en gnutta bättre, men det var inget riktigt glädjeskratt.. idag känns det bättre iaf. Nu ska jag forsätta att plugga, det tar sån tid när man är omotiverad. ♥♥♥♥♥

Jag har många tankar om livet, vad som händer och det som hänt.. nyss och länge sen. Varför inte en blogg? Det verkar vara en skön grej. Hej.